torsdagen den 19:e januari 2012

Ibland kan jag i förhållande till kollegor tycka att de fäster vikt och energi vid onödiga saker. Eller som att hej okej jag sa inte till den där föräldern om en grej men som att ni aldrig glömt bort saker eller. Orka. Tror jag ska anamma lite attityd från min fd kollega. Jag har lärt mig av mästaren av "låta saker rinna av en som en gås". Kruxet är väl att jag inte riktigt sån, jag är mer som en svamp som suger åt mig av minsta antydan till kritik. Men ändock, vissa saker tycker jag att det är sjukt onödigt att jaga barn och föräldrar med. En del personer är glömska av naturen, andra har svårt att hålla tider osv. Irriterande, svar ja. Men är det något jag kan påverka? Nej. (Annat än min egen del.)

2 kommentarer:

Fifi sa...

Det är sjukt irriterande om man råkar göra ett pyttelitet fel som man åtägrdar hur smidigt som helst, men någon inte kan släppa det och måste förstora upp det, prata om vilka konsekvenserna KUNDE ha blivit osv.

Wallinskaya sa...

Jag brukar leva efter "som man känner sig själv känner man andra" när det kommer till kollegor som anklagar en för saker hit och dit. Och det är alltid fel personer som har dåligt samvete dessutom.