25 - en första gång

Här har väldigt många skrivit om första gången de låg med någon, men även om det är en strålande historia att berätta så är den lite för privat, så näeh.

Jag tar första gången jag flög själv istället alternativt första gången jag var i Umeå (faktiskt enda gången också, borde göra nåt åt det). Det var om jag inte minns helt himla fel vintern '99. Jag minns att det inte var jättesnöigt i Stockholm, men ganska så mycket snö och kallt i Umeå. Fast inte så himla kallt ändå, luftfuktighet and what nots. Bli uppmött av en av de allra bästa, åka buss en bit.

Åka tillbaka in. Har för mig att the Lost Patrol spelade då (eller jag vet inte, det var Dennis Lyxzén iaf, han kanske kallade sig nåt annat då). Abhinanda spelade sin sista spelning (fast så här i efterhand vet jag ju att det inte alls var den sista). Atari Teenage Riot spelade... inte. Ändå ligger de bakom ett av mina tydligare minnen från den festivalen. Men det hade nog mer att göra med en väldigt lång och snygg person (som jag självklart inte pratade med, jösses. Fast han upptäckte mig på en sån dära internetchatt som jag hängde på på den ti'n. Det kändes lite jobbigt pinsamt, då, för jag vet ju varför han mindes mig. Och nån annan. Hihi.) som fick mig att glömma ett tag att jag var kär i en dum person (som inte ens blev omskriven i något av mina inlägg om kärleken den här månaden, ha).

Jag minns också att jag blev knuffad av Ebbot under eller strax före the Make-Ups spelning. Jag har aldrig varit särskilt förtjust i TSOOL, vi kan ju säga att det inte blev bättre. Lite omoget kanske, men fan så jag hatar när långa människor utnyttjar det faktum att de är större och obehindrat trycker sig förbi och låtsas om att man inte finns. Jaja.

Jag minns att det var flera bra som spelade, men jag minns inte alls vilka, kanske Drugstore. Har försökt googla fram en bandlista, men failat. Tycker mig också minnas en konsert i en affär? Fast det kanske var på universitetsområadet iaf. Äh.

Sen såg jag en annan person som dissat mig och min kompis på ett nätforum flera gånger och han kände igen mig också och efter att jag kom hem så var han helt annorlunda mot mig (men fortfarande ogillande mot min kompis) och jag är tämligen säker på att det har att göra med mitt fina Umeå-sällskap. Det var väl nån insikt att jag inte var som de där Manicsfansen som han och hans gäng hatade (hans gäng dissade fortfarande mig, men han verkade vara lite vettigare än dem och kunde skilja på folk och folk och fatta att man inte alltid är som de man umgås med. Jag har ju brutit med mina Manicsvännersen en väldigt lång tid, orkade inte med destruktiviteten och känslan av att försvinna själv).

Jag var vegan på den tiden och minns att jag tyckte att det var så himla fint att kunna veganfika. Det var ändå inte så himla vanligt i Sthlm på den ti'n.

Förresten var det här kanske första gången jag träffade R också. Eller inte? Det var så länge sen och allt bara blandas ihop från de där åren. *gammal*

Jaja, det där var min första. Och nånstans kan jag kännas att det här var en av de första gångerna jag kände att jag gjorde något (som vuxen, även om jag inte kände mig som vuxen förrän år senare) som hade nån slags påverkan i hur jag är idag. Och en insikt om att man faktiskt ska umgås med såna som som får en att må bra och som man kan vara sig själv med, som är ärlig mot dig, som säger åt en när det är dags att tänka om lite när man är lite för hård mot sig själv, som peppar dig och som lyfter dig och inte sänker dig. Vänner som sänker dig är inte vänner. Mitt fina umeåsällskap finns kvar i mitt liv, den andra kompisen jag skrev om försvann ur mitt liv för minst fem år sen, på mitt bevåg, när jag likt Grynet bara kände att det var dags att sluta ta skit.